fredag - so sick, so sad, so slow.
Okej. Nu är det fjärde da'n med sprängande huvudvärk och idag är den så jävla isaskärande att jag knappt kan se tv för att ljudet stör mig så mycket. Halsen har däremot inte känns mer och snuvan är på väg bort, men hostan rasslar lite grann fortfarande. Och jag som var så taggad inför ikväll och emmas "bunnyparty"! Men resultatet av förra helgens festligheter och jobb både lördag och söndag har säkert satt sina spår och att vara ute och svira ikväll efter att kroppen sa till efter träningen i förrgår kanske inte är det ultimata?
Äsch, jag är så jävla trött på att utvärdera allt hela jävla tiden -jag har fått en jävlig vinterförkylning som helt enkelt aldrig släpper och nu när jag för en gång skull är ledig har jag chansen att bara chilla och kanske få den att för en gång skull försvinna!? MEN, där finns ju alltid MEN. Jag känner mig så ensam och utelämnad när jag är sjuk. Jag får såndär, typ ångest över att vara ensam. Det känns som om man missar så mycket och tappar kontakten med omvärlden när man inte är i skolan, på jobb, på friskis, på praktiken eller ute med vännerna. It's gonna be a long weekend..
maddis och jag på örs luciashow för 3 år sen och på söndag är det dags igen :)
(jag vet att ni ser det, men vi föreställer såklart gari och mel B, hahaha)
