- min väg från frisör till brandman

Godförkväll kära läsare. Min rubrik tillhör en sak jag kom att tänka på när jag satt på bussen innan idag. Visst är jag fruktansvärt skoltrött, problem med stress, ofta irriterad på mina föräldrar, inte helt nöjd med mig själv osv. MEN, jag har det ändå jävligt bra jämfört med många andra. Jag orkar inte gå in på massa smådetaljer, för ni vet precis vad jag menar. Jag vet också att alla inte känner likadant, just nu. Men jag tror det kommer någon gång för alla. Faktum är att jag är stolt över mig själv som känner så. Jag är glad och tacksam för att jag kan uppskatta mitt liv och de möjligheter jag faktiskt har.


            
Jag saknar dig min vackra Lärka! Du är världens finaste häst och mitt hjärtas trognaste vän.

jag har en vän som är väldigt olik mig,
att prata eller göra som jag,
är inte riktigt hennes grej.
jag är äldre, hon är yngre
men hon är starkare,
och mycket tyngre.
vi har inte samma intressen,
äter inte samma mat.
jag älskar att motionera,
men hon är otroligt lat.
ändå förstår vi varandra,
vi pratar utan ord.
ändå så trivs vi,
vid den andres bord.
vi förstår varandra genom tystnad,
min vän och jag,
vi älskar varandra genom beröring,
min häst och jag.