Vila i frid kompis
Gókväll! Då vart man hemma igen. Och nu menar jag hemma på riktigt - hemmahemma. Snart dags att hoppa i säng igen, skönt vart det att krypa ner i den inatt/imorse när jag kom hem, även om jag trivts som fisken i vattnet hos Maddis. I vilket fall som helst lyckades jag hitta ett par stövlar idag, billiga dessutom! Lämnade också in min moil på lagning och väntetiden är 2 veckor, vilket betyder att den kommer om sådär 4-5. Jävla skit! Jag köpte en ny för att få en som var bättre än den gamla!? Därefter handlade jag thaimat till mig&alex och drog mig som sagt till friskis och lunchade med honom. Eller egentligen med mig själv, för han var inte hungrig :/ Väl hemma igen hann jag bara precis vända i dörren innan jag åkte upp i stan igen för att möta Alexandra och ta en fika innan bion. Efter ett tag kom även Natha och bion (Patrik 1.5) var sjuuuuuuuuuukt bra! Om ni inte redan har sett den så gör det, den är verkligen att rekommendera.
När jag kom hem hade vårt älskade lilla marsvin Sigge tagit sina sista andetag och han låg där så fridfull i buren. Fortfarande sådär ljummen och kanske inte helt borta fastän han inte längre andades. Jag, mamma och pappa satt och klappade honom ett tag och pratade med honom, sen lade vi en liten handduk över honom så att han kunde få somna in ordentligt i lugn och ro. Han vart en riktig kämpe, hur gammal som helst och vi trodde att han skulle lämna oss för länge sedan. Trots att vi varit förberedda länge är det himla jobbigt att se honom ligga där, även om han är hur vacker som helst att titta på när han ligger där så fridfull. Men det var dags för honom att ge sig av, han har verkligen kämpat för att överhuvudtaget kunna hålla huvudet uppe på sista tiden och vi har suttit och matat honom för att han inte orkat äta själv. Men vi saknar dig redan Sigge och vi älskar dig!
När jag kom hem hade vårt älskade lilla marsvin Sigge tagit sina sista andetag och han låg där så fridfull i buren. Fortfarande sådär ljummen och kanske inte helt borta fastän han inte längre andades. Jag, mamma och pappa satt och klappade honom ett tag och pratade med honom, sen lade vi en liten handduk över honom så att han kunde få somna in ordentligt i lugn och ro. Han vart en riktig kämpe, hur gammal som helst och vi trodde att han skulle lämna oss för länge sedan. Trots att vi varit förberedda länge är det himla jobbigt att se honom ligga där, även om han är hur vacker som helst att titta på när han ligger där så fridfull. Men det var dags för honom att ge sig av, han har verkligen kämpat för att överhuvudtaget kunna hålla huvudet uppe på sista tiden och vi har suttit och matat honom för att han inte orkat äta själv. Men vi saknar dig redan Sigge och vi älskar dig!
Kommentarer
Trackback