onsdag - to see through this?
hajjjjjjjjjjjjjj.
Jag har så JÄÄVLAJÄÄVLAJÄÄÄVLA ont i min rygg. Jag har nämligen precis städat mitt rum riktigt ordentligt, vi snackar vikt kläder, hängt upp alla klänningar, sorterat bland alla kläder och määäängder av grejor man har.. Visserligen har jag varit i behov av min söta lilla gördel hela dagen och jag hoppas att det är för att jag är öm sedan mitt kiroprakterbesök i måndags och av att mensen är på väg och inte av att jag varit på gymmet måndag och tisdag.. Jag har faktiskt tagit det väldigt lugnt och inte gjort något som borde vara mer anstängande för ryggen än vad promenaderna är, som jag för tillfälligt inte kan bege mig ut på. Men i måndags och i tisdags när jag varit på gymmet har jag kännt mig så jäävla lycklig när jag gått därifrån och när jag kommit hem. Alltså helt seriöst så tror jag att min kropp utsöndrar lyckohormoner när jag tränar -det är en speciell känsla som jag inte kan förklara. Så fort jag känner svetten på kroppen så blir det som ett konstigt rus, och det sitter i några timmar efteråt också. Är det konstigt att man längtar gränslöst? Varje morgon när jag vaknar och känner att ryggen inte är med mig denna dagen heller är det som att dra en plastpåse över huvudet. Jag känner mig instängd, obekväm och fast i en bubbla som jag aldrig tycks kunna kliva ur. Jag är så trött på skiten, så jävla trött på skiten..
Jag har så JÄÄVLAJÄÄVLAJÄÄÄVLA ont i min rygg. Jag har nämligen precis städat mitt rum riktigt ordentligt, vi snackar vikt kläder, hängt upp alla klänningar, sorterat bland alla kläder och määäängder av grejor man har.. Visserligen har jag varit i behov av min söta lilla gördel hela dagen och jag hoppas att det är för att jag är öm sedan mitt kiroprakterbesök i måndags och av att mensen är på väg och inte av att jag varit på gymmet måndag och tisdag.. Jag har faktiskt tagit det väldigt lugnt och inte gjort något som borde vara mer anstängande för ryggen än vad promenaderna är, som jag för tillfälligt inte kan bege mig ut på. Men i måndags och i tisdags när jag varit på gymmet har jag kännt mig så jäävla lycklig när jag gått därifrån och när jag kommit hem. Alltså helt seriöst så tror jag att min kropp utsöndrar lyckohormoner när jag tränar -det är en speciell känsla som jag inte kan förklara. Så fort jag känner svetten på kroppen så blir det som ett konstigt rus, och det sitter i några timmar efteråt också. Är det konstigt att man längtar gränslöst? Varje morgon när jag vaknar och känner att ryggen inte är med mig denna dagen heller är det som att dra en plastpåse över huvudet. Jag känner mig instängd, obekväm och fast i en bubbla som jag aldrig tycks kunna kliva ur. Jag är så trött på skiten, så jävla trött på skiten..
Kommentarer
Trackback
