kommer ni ihåg hur vi gjorde?
Ingen student för mig, vågade tyvärr inte ge mig iväg :( Har istället suttit här och tagit mig mod att ladda upp lite bilder och sortera mellan alla olika dagar. jag har också varit ute i bilen och hämtat den skiva vi spelade på förmiddagen, då vi åkte flaket första gången och som jag och madde åkte bil hem i.
Och jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Ända sedan i torsdags har dagarna varit fylla av både ångest och lycka -vilket är skitjobbigt! Ena sekunden känner jag mig fri och oerhört lycklig, för att i andra sekunden översköljas av en våg fylld med ångest, depression och förvirring. Jag är sjukt glad över att ha tagit studenten, och det är varken vår skolsalong eller studierna jag längtar efter, utan det är när jag tänker på att jag aldrig mer kommer möta alla skönheter vid skåpen på morgonen, på att jag faktiskt aldrig mer kommer ha kontakten med en del, på att jag aldrig mer kommer att träffa alla underbara tjejer varje dag, att vi aldrig mer kan kalla oss skönheten.
Det är gemenskapen jag har ångest över, att vi ska tappa kontakten. Att alla bara ska börja jobba och flytta till höger och vänster och skaffa sig andra liv. Jag är själv en mycket utåtriktad person och har egentligen ingen som helst längtan över att ta nåt svensson-jobb på typ ikea -men vi kan väl sakta ner liiiiiiite!?
