en ängel flög förbi.
godkväll.
tösisarna har precis gått efter en som vanligt trevlig kväll med snacks och skitsnack. Vi såg dessutom filminspelningen från hennes student -visst är det alltid lika hemskt att se och höra sig själv på film?
förrästen, vet ni vad? Idag kom jag underfund med att jag borde vara stolt över mig själv och över mitt liv. Jag menar, jag gick ut nian med så pass bra betyg att jag kom in på mitt förstaval- frisörprogrammet. Följden blev att jag idag, 18 år gammal och som färsk student, sitter här med redan en utbildning i bagaget och bra betyg även från gymnasiet.
Trots självförtroendesvackor, kärleksbekymmer, sömnproblem, identitetskris, extrajobb och alla andra tonårskriser har jag lyckats både i skola och på fritid. Nu i skrivande stund kan jag faktiskt egentligen inte förstå hur allt lyckats gå ihop med tanke på att en vecka faktiskt bara består av 168 timmar.
Trots att skolan tar upp största delen av ens vardag så har man ju faktiskt en fritid också, ett umgänge. Jag har så himla många underbara vänner och bekanta omkring mig, och det allra bästa är att dem är från så många olika "världar", olika sorters umgänge. Dessutom har jag väldigt många riktigt nära vänner, som jag vet att jag aldrig kommer tappa kontakten med, vänner som jag kan berätta allt för och som jag vet alltid finns där för mig. Det är en så sjukt trygg känsla och nu efter alla studenter, speciellt min egen, har mitt hjärta varit så fyllt av all deras värme. Att så många vänner var där för min skull, för att fira mig -det betyder så otroligt mycket och det var denna dag jag insåg hur många älskande och underbara människor jag faktiskt har runt mig i min vardag utan att förklara hur mycket ni faktiskt betyder för mig och hur underbara människor ni är allihopa.
Nu i efterhand är det helt sjukt att jag hunnit med både skola, så pass mycket träning, stallet, kompisar och pojkvän -med ett så SJUKT BRA RESULTAT! Även om jag absolut inte ska ta all credit själv, så ska jag för en gång skull ta mod till mig och våga berömma mig själv och berätta att jag är stolt över den grund jag byggt åt mig själv att stå på.
Jag har så många gånger varit orolig över att förlora vänner, att se tillbaka på mitt liv och inte ha något kul att berätta, att aldrig känna mig nöjd med min kropp eller att aldrig bli riktigt förälskad. Men här sitter jag med fler -och närmre vänner än jag någonsin kunnat önska mig, med massor av roliga fester, fotografier och upplevelser i bagaget, med en kropp jag faktiskt vågar säga att jag är stolt över och nöjd med att ha format almost all by myself och störtförälskad i marcus -som varit min sedan 1½ månad tillbaka.
Och nu sitter jag här, nyutexaminerad och med världen liggande framför fötterna. Jag har en resa till magaluf med 7 tjejer på lördag att se fram emot, en hel sommar och sedan friheten att göra precis vad jag vill, precis vad fan jag vill!
Jag kan inte begära mer. Jag kan inte göra annat än att låta mungiporna söka sig hela vägen upp till öronsnibbarna, låta hjärtat få vara sådär riktigt varmt, buga och tacka. Tacka för att jag får uppleva denna härlighet -just nu, i skrivande stund tror jag att jag upplever ett sånt där "moment", ni vet när man bara känner total.. positiv tomhet, tillfredsställelse, lycka, lugn, härlighet. Jag kan inte sätta tungan rätt på ordet, men det känns underbart. Typ som när man för första gången får till rätt andning på en yogalektion och hittar den där fridfulla andningen. Det är.. obeskrivligt. Hur kunde jag nu lyckas med detta? Tänk vad underbart och lönsamt det kan vara att bara få skriva av sig ibland.
Hur toppar jag nu detta med ett läckert avslut? Jag vet inte, jag ville väl egentligen bara ha sagt att jag vågar vara stolt över mig själv och faktiskt tacka mig själv för den lyckliga vardag jag för tillfället upplever att jag lever i, och att jag är oförstående men dock överväldigande tacksam för att få vara en del av det umgänge, den kärlek, vänskap och värme jag omringas av.
Jag älskar. Och fan vad skönt det är. Det är den bästa känslan i världen -eftersom jag blir älskad tillbaka. Tack. Tusen miljoner miljarder tack.
tösisarna har precis gått efter en som vanligt trevlig kväll med snacks och skitsnack. Vi såg dessutom filminspelningen från hennes student -visst är det alltid lika hemskt att se och höra sig själv på film?
förrästen, vet ni vad? Idag kom jag underfund med att jag borde vara stolt över mig själv och över mitt liv. Jag menar, jag gick ut nian med så pass bra betyg att jag kom in på mitt förstaval- frisörprogrammet. Följden blev att jag idag, 18 år gammal och som färsk student, sitter här med redan en utbildning i bagaget och bra betyg även från gymnasiet.
Trots självförtroendesvackor, kärleksbekymmer, sömnproblem, identitetskris, extrajobb och alla andra tonårskriser har jag lyckats både i skola och på fritid. Nu i skrivande stund kan jag faktiskt egentligen inte förstå hur allt lyckats gå ihop med tanke på att en vecka faktiskt bara består av 168 timmar.
Trots att skolan tar upp största delen av ens vardag så har man ju faktiskt en fritid också, ett umgänge. Jag har så himla många underbara vänner och bekanta omkring mig, och det allra bästa är att dem är från så många olika "världar", olika sorters umgänge. Dessutom har jag väldigt många riktigt nära vänner, som jag vet att jag aldrig kommer tappa kontakten med, vänner som jag kan berätta allt för och som jag vet alltid finns där för mig. Det är en så sjukt trygg känsla och nu efter alla studenter, speciellt min egen, har mitt hjärta varit så fyllt av all deras värme. Att så många vänner var där för min skull, för att fira mig -det betyder så otroligt mycket och det var denna dag jag insåg hur många älskande och underbara människor jag faktiskt har runt mig i min vardag utan att förklara hur mycket ni faktiskt betyder för mig och hur underbara människor ni är allihopa.
Nu i efterhand är det helt sjukt att jag hunnit med både skola, så pass mycket träning, stallet, kompisar och pojkvän -med ett så SJUKT BRA RESULTAT! Även om jag absolut inte ska ta all credit själv, så ska jag för en gång skull ta mod till mig och våga berömma mig själv och berätta att jag är stolt över den grund jag byggt åt mig själv att stå på.
Jag har så många gånger varit orolig över att förlora vänner, att se tillbaka på mitt liv och inte ha något kul att berätta, att aldrig känna mig nöjd med min kropp eller att aldrig bli riktigt förälskad. Men här sitter jag med fler -och närmre vänner än jag någonsin kunnat önska mig, med massor av roliga fester, fotografier och upplevelser i bagaget, med en kropp jag faktiskt vågar säga att jag är stolt över och nöjd med att ha format almost all by myself och störtförälskad i marcus -som varit min sedan 1½ månad tillbaka.
Och nu sitter jag här, nyutexaminerad och med världen liggande framför fötterna. Jag har en resa till magaluf med 7 tjejer på lördag att se fram emot, en hel sommar och sedan friheten att göra precis vad jag vill, precis vad fan jag vill!
Jag kan inte begära mer. Jag kan inte göra annat än att låta mungiporna söka sig hela vägen upp till öronsnibbarna, låta hjärtat få vara sådär riktigt varmt, buga och tacka. Tacka för att jag får uppleva denna härlighet -just nu, i skrivande stund tror jag att jag upplever ett sånt där "moment", ni vet när man bara känner total.. positiv tomhet, tillfredsställelse, lycka, lugn, härlighet. Jag kan inte sätta tungan rätt på ordet, men det känns underbart. Typ som när man för första gången får till rätt andning på en yogalektion och hittar den där fridfulla andningen. Det är.. obeskrivligt. Hur kunde jag nu lyckas med detta? Tänk vad underbart och lönsamt det kan vara att bara få skriva av sig ibland.
Hur toppar jag nu detta med ett läckert avslut? Jag vet inte, jag ville väl egentligen bara ha sagt att jag vågar vara stolt över mig själv och faktiskt tacka mig själv för den lyckliga vardag jag för tillfället upplever att jag lever i, och att jag är oförstående men dock överväldigande tacksam för att få vara en del av det umgänge, den kärlek, vänskap och värme jag omringas av.
Jag älskar. Och fan vad skönt det är. Det är den bästa känslan i världen -eftersom jag blir älskad tillbaka. Tack. Tusen miljoner miljarder tack.
Kommentarer
Postat av: Silence
Bra skrivet där. Vet inte riktigt varför, men det var skönt att läsa. Klart du ska va stolt över dig själv, det måste man få vara i bland. Hoppas du får en underbar sommar. Och kul förresten att det blivit lite mer fart på bloggen :)
Trackback
