- min väg från frisör till brandman

Vaknade 9 imorse, slår upp ögonen och minns att jag inte sover hemma. Vänder mig om och möts av två blå ögon och sen en arm som omfamnar mig och drar mig närmre sig. Jag är en sån människa som slår upp ögonen, känner hungern direkt och flyger upp ur sängen och börjar planera min dag i samma stund som jag börjar plocka ut frukosten ur kylskåpet. Men inte idag, och inte i förrgår heller. Du får mig att känna mig så lugn och så trygg.

Efter att ha legat kvar i 2½ timme och verkligen bara legat gick vi upp och fixade lite frukost och gick tillbaka in i sängen och åt. Och det allra läskigaste är att det känns som världens mest naturliga sak, när det egentligen är så himla emot mig själv. Men jag trivs. Jävlar vad jag trivs. Marcus Lennartsson, du är underbar.