- min väg från frisör till brandman

Nu är det slut på mina stesshelger! :D Eftersom mac's vistelse i värnamo nu är över slipper jag stressa mellan jobb, vännerna och honom de få timmarna man har kvar efter jobb på fredagskvällen -och fram till söndagen.

Jag får lätt dåligt samvete om jag känner att jag inte hinner med alla mina vänner, och det är sjukt viktigt för mig med händelser, minnen, nära och kära. Jag har alltid nya planer på gång, men tyvärr får jag inte alltid igenom alla mina galna idéer. Men om jag känner att jag inte träffat en vän på länge blir jag stressad och jag mår skitdåligt över mig själv.

Den kan vara allt möjligt från att få ihop det gamla stallgänget på en mysig fika, som att jag ska träffa linda&natalie imorgon för att planera en resa till london :) Och som sagt, jag har ju en skidsemester på G också, det är bara mina medresenärer som är så jävla sega, hihi. Dessutom har jag ju äntligen fått igenom mitt "pippibak" här hemma. Så i december bakar vi pepparkakor på golvet i mitt vardagsrum, precis som pippi :D

Så, kom aldrig NÅGONSIN och säg att jag "stängt in mig" för att jag haft pojkvän och skyll ALDRIG på mitt helgjobb. Visst, det är ett (tillfälligt) hinder -men absolut inget större problem så länge man inte med vilje letar -och bara ser problem.

Om det är jag som aldrig har tid, (om det nu är det som är problemet) hur kan det då komma sig att jag har en underbart stor umgängeskrets av både gamla och nya vänner som jag lyckats hålla kontakten med under alla dessa år!?

jag blir så ledsen,
så besviken.