- min väg från frisör till brandman

jag är besatt av twilight, den andra boken. har snart läst ut den och jag blir så känsloladdad varje gång jag läser att det är läskigt. igårkväll hade jag svårt för att somna efter att jag tvingat mig själv att slå igen boken och nu har jag legat och fällt tårar i soffan..

den är så vacker att det skär i hjärtat när hon pratar om sin förlorade kärlek, sitt brustna hjärat och hålet i hennes bröst som aldrig läker. det beskrivs i en perfektion på ett fruktansvärt vackert sätt, men det trycker på ömma punkter och gör mig livrädd. jag vill aldrig, aldrig, aldrig, aldrig känna dessa känslor på något annat sätt än genom böckerna -aldrig någonsin.

"min sanna kärlek var föralltid förlorad. prinsen skulle aldrig komma och väcka mig ur min förtrollade sömn med en kyss. jag var trots allt ingen prinsessa"

"hon gick tillbaka till skolan och började jobba igen, hon åt och sov och gjorde läxorna. hon svarade på tilltal. men hon var... tom. hennes blick var död. Det var många småsaker- hon slutade lyssna på musik, slutade läsa, hon var aldrig i vardagsrummet när tvn stod på... till slut förstod jag att hon undvek allt som kunde påminna om... honom."