i don't want to walk this earth if i got to do it solo.
fan vad det finns mkt att ha ångest för i livet.
nu ringde mannen till den tjej jag körde in i igår och säger att jag förstört hela bilens kofångare och vill självklart ha betalt, men den tjejen ville inte ens byta nummer med mig igår för det inte hade hänt något med bilen, och dum som jag är (men mänsklig och kände med henne då hon är gravid) så tvingade jag till mig att vi skulle byta nummer -men det var bara för att vi skulle kunnna höras senare på kvällen så att allt var ok och vi hade kommit hem tryggt. Jag har verkligen inte råd att lägga pengar på hans fula kofångare, framförallt inte nu i sommartider.
tänker inte ni tusen gånger i veckan på om ni lever era liv rätt? om ni gör saker i rätt ordning eller gör för lite och blir rädda att ni ska ångra er? får ni aldrig ångest över att läsa eller höra hur andra reser eller flyttar utomlands osv. även om ni vet att det innerst inne inte är något ni egentligen skulle vilja göra. Har ni nån gång ångest över att ni kanske hittat rätt i livet alldeles för tidigt? är det dåligt att veta vad man vill och leva efter det för tidigt? har ni också ångest över pengar, pension och sparande -som 20åringar!? och ändå har jag ingen att tänka på än mig själv.
jäkla skit, jag vill bara ha sommarlov, LOV.
-tryggheten att ha nåt att komma tillbaka till.
-ett helgjobb med tillräcklig lön för att shoppa det jag vill och leva bra,
-få min moppebensin och min mobilräkning betald.
-ligga i gräset i stallet i hästluktande kläder med massa smuts under naglarna
-fly världen varje skollov och flytta runt mellan alla kompisar i gänget, leva på att koka nudlar och bara hänga hela dagarna, allihop tillsammans.
det finns så mkt man saknar. men så älskar jag också mkt av vad det innebär att vara "vuxen". lite av båda hade varit perfekt. jag älskar friheten, ÄLSKAR friheten. att få leka med tankar, med världen -att känna känslan att jag kan få göra precis vadfan jag vill. men så hatar jag ansvaret för framtiden, för mitt liv som bara jag bestämmer över, för allt. jag är så rädd att jag ska göra fel, att jag ska ångra nåt i framtiden, se tillbaka på livet och vara besviken. rädd för att inte ha något att berätta, rädd för att inte göra allt i rätt ordning.
kan man leva fel? kan man göra något i fel ordning? kan jag vara besviken över något som en gång gjorde mig lycklig?
så söt älskling.
nu ringde mannen till den tjej jag körde in i igår och säger att jag förstört hela bilens kofångare och vill självklart ha betalt, men den tjejen ville inte ens byta nummer med mig igår för det inte hade hänt något med bilen, och dum som jag är (men mänsklig och kände med henne då hon är gravid) så tvingade jag till mig att vi skulle byta nummer -men det var bara för att vi skulle kunnna höras senare på kvällen så att allt var ok och vi hade kommit hem tryggt. Jag har verkligen inte råd att lägga pengar på hans fula kofångare, framförallt inte nu i sommartider.
tänker inte ni tusen gånger i veckan på om ni lever era liv rätt? om ni gör saker i rätt ordning eller gör för lite och blir rädda att ni ska ångra er? får ni aldrig ångest över att läsa eller höra hur andra reser eller flyttar utomlands osv. även om ni vet att det innerst inne inte är något ni egentligen skulle vilja göra. Har ni nån gång ångest över att ni kanske hittat rätt i livet alldeles för tidigt? är det dåligt att veta vad man vill och leva efter det för tidigt? har ni också ångest över pengar, pension och sparande -som 20åringar!? och ändå har jag ingen att tänka på än mig själv.
jäkla skit, jag vill bara ha sommarlov, LOV.
-tryggheten att ha nåt att komma tillbaka till.
-ett helgjobb med tillräcklig lön för att shoppa det jag vill och leva bra,
-få min moppebensin och min mobilräkning betald.
-ligga i gräset i stallet i hästluktande kläder med massa smuts under naglarna
-fly världen varje skollov och flytta runt mellan alla kompisar i gänget, leva på att koka nudlar och bara hänga hela dagarna, allihop tillsammans.
det finns så mkt man saknar. men så älskar jag också mkt av vad det innebär att vara "vuxen". lite av båda hade varit perfekt. jag älskar friheten, ÄLSKAR friheten. att få leka med tankar, med världen -att känna känslan att jag kan få göra precis vadfan jag vill. men så hatar jag ansvaret för framtiden, för mitt liv som bara jag bestämmer över, för allt. jag är så rädd att jag ska göra fel, att jag ska ångra nåt i framtiden, se tillbaka på livet och vara besviken. rädd för att inte ha något att berätta, rädd för att inte göra allt i rätt ordning.
kan man leva fel? kan man göra något i fel ordning? kan jag vara besviken över något som en gång gjorde mig lycklig?
så söt älskling.
Kommentarer
Postat av: sally
jag älskar ditt inlägg. Jag tänker nästan likadant, men jag tänker också dom tankarna flera, flera gånger om dagen. Du vet dom där tankarna man inte vågar yttra för någon. Men tack emla, tack för du förde det till ytan. Morgonpromme på torsdag <3
Trackback
