- min väg från frisör till brandman

det är långt, eventuellt lite tjatigt. jag vet att du kommer vilja sluta läsa efter bara några meningar, jag gör ofta så själv när jag kommer in på en blogg och ser att en person har tömt hela huvudet i osammanhängande tankar nedanför. men jag önskar ändå att du tar dig igenom detta inlägget, för ärlighet har format den jag är idag och jag har vunnit så sjukt mycket på att VÅGA vara ärlig. Vågar du?

ärlighet. det är dagens, veckans, månadens, årets -kanske livets viktigaste ord. just nu känner jag så oerhört starkt för dessa 8 bokstäver att jag skulle kunna gå och tatuera in dem på kroppen redan ikväll. kanske blir det så att jag gör det en dag, det känns faktiskt som att jag kan stå för det, och dem gångerna jag inte kan, eller tvekar, vill jag finna styrkan att göra det.

ärlighet är fan det bästa som finns, utan det är ju inget på riktigt -ellerhur? oavsett hur rädd man är för hur den andra personen ska reagera så lönar det sig alltid att vara ärlig, det ger en sån ro i hjärtat efteråt. Hur någon annan sen väljer att tolka din ärlighet kanske inte alltid blir som man hoppats, men även om man tycker olika eller har svårt att förstå varandra så brukar respekten sinsemellan öka och förstärkas. Det är starkt att våga vara ärlig, när världen är full av lögner, stora som små.

världens minsta, och egentligen kanske mest obetydliga sak, kan blåsas upp och bli skittungt att bära på för att man inte vågar vara ärlig, eller be någon annan att vara ärlig. TÄNK PÅ DET nästa gång något tynger dig, VÅGA PRATA om det, säg vad du tycker, vad du tänker och hur du tolkar det. I de allra flesta fallen tycker den andra personen att det är minst lika skönt att diskuttera det och 10 minuter senare har en 20 kilos sten släppts från hjärtat och blivit obetydlig -bara för att du vågade prata om det och därmed klarade ut alla jobbiga tankar som surrat runt i huvudet och distraherat dig.

Samma sak gäller om du är orolig över att någon annan ska missförstå dig eller få något om bakfoten, våga påpeka det och ta upp det med den personen även om den inte ens hunnit tänka i dem banorna än, du får tillbaka det. och den gången det handlar om dig kommer du att uppskatta det så fruktansvärt mycket. Och relationen mellan de människorna du vågar ha sådana diskussioner med kommer att växa både på djupet, på höjden och på bredden -och det finns väl inget i hela jävla världen som är bättre än att ha personer omkring sig som man vet är ärliga mot en -och som kan ta ens ärlighet.

Våga vara ärliga -och våga ACCEPTERA ärligheten tillbaka. sen är det din tur att vara ärlig, var inte rädda för att den andra personen ska bli ledsen eller sårad, det är upp till den personen att ge dig den informationen tillbaka så att du isåfall förstår det. Vänskaper och andra föhållanden är ofta så jävla onödigt missuppfattade för att man "undanhåller" fakta för att man är rädd att personen ska bli ledsen. Men är man rädd för att personen ska bli ledsen om den vågar prata om det? Så att diskussionen slutat med att man förstår varandra och kan förlåta varandra? Nej.. Man är rädd för att den personen i ensamhet, EFTERÅT, ska gå runt och vara sårad och ledsen. Men om den är ärlig tillbaka behöver det aldrig bli så -ellerhur?

ÄRLIGHET IS THE WORD OF THE WORLD.