Tårar.
Fy fan vilken jobbig natt det varit. Tyvärr är jobb drabbat av en del tragiska sjukdomsfall och dödsfall och inatt var det som om allt bara hann ikapp mig på nåt sätt. Pappa är ledsen, folk på jobb är ledsna, det pratas bloggar, avsked och sorg. Naturligtvis är många berörda och alla måste få bearbeta det på sitt sätt. Idag kom det in en kille i pausrummet och började prata omkring en på jobb vars dotter somnade in i förrgår efter att ha drabbats av cancer. Han visade videos på henne och hennes sons dop och berättade att han säkert sett det klippet 100 gånger de senaste dagarna. Jag märkte hur desperat han var för att få utlopp av lite tankar, känslor. Han ville prata. Och där sitter man.. Vi var delaktiga, lyssnade, tittade på vad han ville visa och sen var set dags att gå. För några av oss var det kanske bara den stunden, men för honom var detta 2 minuter av ett sorgearbete som kanske aldrig kommer ta slut.
Denna kvinna är 28 år gammal, har en son som inte ens hunnit fylla två och gifte sig på sängkanten för att sonen skulle veta att hans föräldrar älskade varandra när han växer upp. Det är så fantastiskt vackert men också så fruktansvärt hemskt, orättvist, elakt, sorgligt.
Jag har röst gråta hela natten, ha sönder något, slänga mig runt halsen på familjerna och säga att allt kommer bli bra. Men det blir aldrig bra, pojken kommer att få växa upp utan sin mamma, det kommer aldrig någonsin bli bra.
Det är så skönt att få gråta, att få hur sig all den tyngd och sorg som jag fått på mina axlar inatt. Det känns löjligt på nåt sätt men ändå så oerhört skönt. Man får gråta för att livet är orättvist, man får gråta för att livet slås i spillror, om det så är för en själv eller någon annan spelar faktiskt ingen roll.
Det blev bara babbel det här men jag behövde bara få rensa skallen. Jag känner att det är dags att sluta stå vid sidan om och inte göra nåt. Det är slut på att läsa bloggar, gråta och känna medlidande utan att faktiskt göra nåt. Det är vår plikt som medmänniska, vän, arbetskamrat, släkting, kompis etc att stödja människans kamp mot hemska sjukdomar som cancer. Det är dags att välja sida och ta ställning innan set är för sent.
Det är en fruktansvärd sjukdom och ingen människa förtjänar att dö på det sättet som jag läst i bloggar. Skänk pengar, starta en fond, avrunda ditt köp i affären när dem frågar, köp en brosh eller nåt annat som stöder kampen mot cancern. För eller senare drabbas någon som du har någon form av relation till och då finns det ingenting i världen som är viktigare än att denna person ska bli frisk. Så är det för tusentals människor varje dag.
Vad gör du?
<3
